Stacks Image 304829

Svenneby gamla kyrka

Det äldsta skriftliga belägget för Svenneby är från 1317, men Svenneby gamla kyrka började sannolikt byggas redan på 1100-talet, och är alltså en av Bohusläns äldsta kyrkor, från den tid då landskapet hette Ranrike och tillhörde Norge.

En del av det medeltida utseendet finns kvar än i dag. Bland annat saknar kyrkan fönster på norrsidan. Detta för att kunna hushålla med värmen då det oftast blåste kallt från norr, men också minst lika mycket eftersom ondskan förr ansågs komma från norr.
På kyrkans södra sida bestod fönstren ursprungligen av små gluggar, men dessa har senare förstorats upp.
Och man har också senare byggt till ett vapenhus.
Det fanns ursprungligen två ingångar, båda på södra sidan av kyrkan. Den ena i koret finns fortfarande kvar. Den andra fanns i långhuset, och är sedan länge ersatt med ett fönster.

Från början skiljdes långhuset från koret av en ganska trång triumfbåge, och i denna mur finns på 1600-talet omnämnt en uppgång till en predikstol. Det är oklart om denna uppgång fanns redan under medeltiden, men kan i så fall då eventuellt fungerat som uppgång till ett lektorium, alltså en upphöjd plats i kyrkans kor där man läste upp de heliga texterna. För predikstolar i vår mening fanns inte under medeltiden. Inte heller hade menigheten några bänkar att sitta i. Man stod eller knäföll under hela mässan. Männen i söder och kvinnorna i norr.
Långhuset där församlingen uppehöll sig skiljdes också av från koret, som var den heligaste platsen i kyrkorummet, med ett korskrank.

På den norra långhusväggen finns bland annat fragment av en kristusbild som en gång fanns på ett triumfkrucifix som var placerad överst i den nu borttagna triumfbågen. Det är den trästod som är närmast ingången.
Väggarna pryds idag av bland också annat en apostlabild, samt trästoder föreställande madonnan med barnet och Sankt Olof. Dessa hade under medeltiden sina givna platser i kyrkan. Jungfru Maria hade ett eget altare på den norra sidan om koret i långhuset. Och eventuellt hade den stora Sankt Olofskulpturen på södra väggen sin plats på ett sidoaltare, på motsvarande sida i söder, på männens sida. Att Sankt Olof hade sin plats i Svenneby gamla medeltidskyrka berodde inte på att han var och är Norges nationalhelgon.
Han var under medeltiden ett av de populäraste helgonen i hela norden. En kyrka i Skåne är exempelvis namngiven efter honom och hade till lång in på 1800-talet en speciell Sankt Olofs-kult, där man offrade till en staty föreställande helgonet.

Den dopfunt av täljsten som finnas i kyrkan är från första delen av 1200-talet, och även den klocka som hänger i klockstapeln på berget är förmodligen ursprungligen från 12 eller 1300-talet.

Även om Svenneby gamla kyrka har kvar många drag från medeltiden är den interiört fram för allt präglad av 1700-talet. Vi kan här uppleva den sena barocktidens kyrkorum som den såg ut i de bohuslänska landsbygdskyrkorna.

Med reformationen på 1500-talet gick vi från att vara katoliker till att bli protestanter, och med det förändrades den så kallade liturgin, alltså ritualerna för hur gudstjänsterna skulle genomföras. Man bytte kyrkolatinet mot att hålla hela mässan på danska.
Även utformningen av kyrkorummet förändrades.
Troligen fick kyrkan någon gång under denna tid en predikstol, med uppgång i den gamla triumfbågen. I mitten av 1600-talet var det dags för nästa stora förändring, i och med att det tidigare dansk/norska landskapet tillföll Sverige. Just kyrkan var ett viktigt instrument när man skulle försvenska landskapet, och bland annat byttes då de danska kyrkbiblarna ut mot nya på svenska.

I slutet av 1600-talet revs triumfbågen, som liknade den som fortfarande finns i Horla kyrka strax söder om Vårgårda.

Nu går vi fram i tiden ett drygt halvt sekel till mitten av 1700-talet. Då fick Svenneby gamla kyrka sitt nuvarande utseende. Fönstren förstorades och korets väggar höjdes. Östra långhusgaveln revs och möjligen sattes då sydporten igen samtidigt som västporten togs upp, och det nuvarande vapenhuset byggdes. Möjligen byggdes då också en läktare.

Man bevarade det medeltida altaret som dock kläddes med trä, och bänkinredningen tillverkades av snickarna Jon Hansson och Chrester Baltzar.

Den nuvarande predikstolen i barock är från mitten av 1600-talet och anses vara skapad av Göteborgs-bildhuggaren Hans Swant, som även bland annat tillverkat den altaruppsats som finns i Skara Domkyrka. Predikstolen målades dock på 1740-talet av Jonas Ahlstedt från Uddevalla, som var lärjunge till Christian von Schönfeldt, och fick förmodligen jobbet eftersom denne inte hade tid, men det kan vara så att von Schönfeldt påbörjade arbetet.
Jonas Ahlstedt målade då också bland annat altaruppsatsen, som till en del fogats samman av äldre delar. Samt altartavlan som visar Jesu instiftande av nattvarden, den sista kvällen han var med lärjungarna innan sitt lidande och sin död.

Jonas Ahlstedt har också ovanför fönstret i västgaveln signerat målningarna i innertaket. Över koret föreställer målningen Kristi förklaring. Över mittgång och bänkar har målningen en stor framställning av yttersta domen, med bland annat Kristus överst och en framställning av skärselden längs ned. Över läktaren finns en målning som allegoriskt framställer den smala respektive den breda vägen.

Votivskeppet som hänger invid predikstolen ska enligt vad som berättas vara utfört av en fånge på Marstrands fästning. Och det sägs också att det svänger sakta och pekar ut kommande vindriktning!

Den kunskap som finns om Svenneby gamla kyrkas historia på 1800-talet är stundtals ganska bristfällig, främst på grund av en brand som drabbade prästgården i Kville, där mycket fanns dokumenterat om kyrkan.
Vi vet dock att en läktare längs norrväggen byggdes någon gång efter 1830, och även att 1700-talsmåleriet till en del målades över någon gång under detta sekel.

Någon större ombyggnad eller mer omfattande renovering ägde dock aldrig rum, och kyrkan hade därför kvar mycket av sin ålderdomliga prägel när den ersattes av Svenneby nybyggda kyrka.

Den 5 december 1915 firades den sista regelbundna högmässan i kyrkan. Och den då förfallna kyrkan övertogs 1922 fornminnessällskapet Vikarvet, som fick vården och nyttjanderätten till kyrkan.

Den enda förändring som skett i kyrkan sedan den övergavs till förmån för den nya kyrka är den restaurering som skedde 1962 under ledning av Evald Gustafsson och som till stora delar utfördes av konservatorn Thorbjörn Engblad. Jonas Ahlstedts måleri från 1741 togs då fram under senare övermålningar.
En mindre förlängning åt öster på norrläktaren avlägsnades också, liksom att korbänkarna återställdes till ett äldre utseende.
Rena underhållsarbetena har skett med jämna intervaller under 1900-talet, men mest problematiskt har varit de sprickor som finns i murverket. Sprickbildningen har fortsatt och geotekniska mätningar har gjorts vid flera tillfällen.

I början av 1980-talet återgick Svenneby gamla kyrka till församlingen, och man firar nu gudstjänster under sommarhalvåret. Kyrkan som då också dagligen är öppen för besökare, är en mycket populär bröllops och dopkyrka.