Stacks Image 275443

Föra kyrka


Föra socken är beläget på den smalaste delen av Öland. Det är bara några kilometer till havet oavsett om vi beger oss mot väster eller öster.

Föra kyrkas torn är ovanligt stort. Det är ett av landets märkligaste försvarstorn från 1100-talet. I den ena av tornets välvda rum finns bland annat en så kallade privet - en toalett, och i bottenvåningen även rester av en första stavkyrka på platsen. En kyrka i kyrkan!
Den 8-kantiga lanterninen på toppen av tornet tillkom 1828 när kyrkan byggdes om.

Det fanns innan ombyggnaden även ett något mindre torn på den östra sidan av kyrkan, och Föra kyrka var alltså en så kallad klövsadelkyrka, med en fristående klockstapel. Långhuset hade en så kallad profan övervåning med ingång från tornets andra våning.
Under läktaren finns delar av en kollon av finhuggen kalksten som förmodligen har stått mitt i det medeltida långhuset.

På ett modernt altare finns en medeltida altarskiva av gotländsk kalksten.
Altaruppsatsen är utför 1776 av Anders G Wadsten och är omgiven av draperimålning utförd 1831 en en målare som hette Lundberg eller Lundgren. Målningen föreställande Kristus på korset är målad 1873 av N J Jonson i Glömminge.

Kyrkan äger två dopfuntar. Den ena dopfunten av gotländsk kalksten är från första halvan av 1200-talet, åtminstone överdelen och foten. Mellanstycket kom till 1955 då dopfunten återställdes efter att ha legat sönderslagen och kringströdd nära kyrkan.
Den andra dopfunten är tillverkad vid Sandviks bruk 1933.

En del av de många gravstenarna i golvet och som daterar sig från medeltiden fram till 1800-talet, är lagda med inskriften vänd neråt.

På predikstolen som är skulpterad av Jonas Berggren1762 finns ett timglas införskaffat samma år från Karlskrona.

Från senmedeltiden kommer ett krucifix monterad på ett nutida kors, och som ursprungligen utgjorde mittfigur i ett numera försvunnet altarskåp. Kristusfiguren saknade armar - fram till okring 1950 då dessa återfanns.

Här finns också ett modernt krucifix utfört av Eva Spångberg.

I kyrkans ägo finn några helgonbilder föreställande dels Moses med lagens tavlor, Johannse Döparen bärande på ett kors samt en helig biskop som saknar armar och som kanske ska föreställa Sant Nicolaus.

På södra väggen hänger en oljemålning föreställande Golgata, skänkt till kyrkan i slutet av 1700-talet av prosten Nils Johansson Lundeberg och dennes hustru Sophia Dorotea Fiedler.
Och i sakristian finns ovanför prästaltaret en oljemålning, Den Gode Herden målad 1957 av Lennart Sjögren och skänkt av denne till kyrkan.

Orgeln byggde 1872 av orgelbyggare Carl August Johansson i Näshult, men ombyggdes i mitten av 1950-talet av Nils Hammarberg i Göteborg, och utökades då från tolv till sexton stämmor.

I kyrkan hänger också ett votivskepp byggt 1959 av Harry Carlsson.

Kyrkan har två klockor. Den ursprungligen förmodligen medeltida storklockan som gjöts om på 1630-talet är märklig eftersom den inskrift som finns på klockan är gjord enligt en metod som brukades fram till 1400-talet. Vid omgjutningen såldes dock kläppen till Alböke.
Lillklockan är också den ursprungligen medeltida, men omgjuten i Kalmar 1863.
De medeltida klockorna hängde i västtornet, men var under en tid utflyttade till en klockstapel. Dock var det då tydligen väldigt populärt att bland bygdens manliga ynglingar att ringa i klockorna, för 1671 ”warnades Blinde Lasse att han inte skulle låta hwar man ringa utan ringa sielfwer at klockan icke må taga någon skada”. Denna uppmaning hjälpte tydligen inte, för hundra år senare utfästes böter för dem som ”wid klockringningen bruka at stiga up och trampa stor klåckan”, så att den inte må taga skada.

Stigluckan i söder är byggd i slutet av 1700-talet, och kan tyckas stå något snett, men när den byggdes var den vänd åt det håll där vapenhuset från tidig medeltid tidigare stod innan kyrkan byggdes om på 1800-talet.

Sydväst om kyrkan står ett minneskors över prästen Martinus, som år 1431 av misstag blev ihjälslagen av en fogde.
Det berättas att Martinus, som var präst i Föra stod i förrådsboden och vägde spannmål när plötsligt biskopens fogde kom ridande. Martinus skyndade ut för att välkomna den fine gästen, men glömde i hastigheten att lägga ifrån sig handvågen. Fogden missuppfattade situationen och trodde prästen var på väg att anfalla – och slog ihjäl honom.