Stacks Image 223021

Källa gamla kyrka


När vi kliver in i Källa gamla kyrka får vi en antydan om hur ett kyrkobesök tedde sig för människorna under tidig medeltid. Även om kyrkan byggts till bland annat under 1700-talet, och ursprungligen sannolikt var rikligt utsmyckad, saknades det då bänkar och sittplatser. Man stod upp under hela gudstjänsten. Männen på den södra sidan och kvinnorna i norr.

Orten Källa har fått sitt namn efter en hednisk offerkälla, som när kristendomens infördes kristnades och helgades åt sjöfararnas helgon Sankt Olof. Under tidig medeltid nådde vattnet upp hit och Källa var då en hamnstad. En raserad brunn på kyrkogården kan vara en rest av denna offerkälla.
Byggnaden är från andra hälften av 1100-talet, och ersatte då en träkyrka på samma plats som brunnit ner.

Kyrkan är ovanlig därför att den ursprungligen var byggd i tre våningar.
Öland var genom närheten till havet en orolig plats som behövde försvarsanläggningar, och översta våningen var till just för försvar, med idag igentäppta skottgluggar.
På mellanvåningen kunde kvinnor, barn och gamlingar söka skydd. Här fanns också magasin för mat med mer. På bottenvåningen hade man själva kyrkan.
Långhusets tak är täckt med tjärat ekspån, på samma sätt som taket alltid varit.
Valven mellan våningarna i dagens kyrkoruin har dock delvis rasat in och sedan helt rivits ner.

Och det skedde också en del förändringar på 1700-talet. Då byggdes sakristian av sten som man tog från ett försvarstorn som då revs.
Men kyrkan fick i stort sett behålla sin medeltida interiör ända till 1800-talets början, då hela kyrkans innanmäte av valv, tvärmurar och pelare revs bort, och ersattes med ett trävalv. Samtidigt togs stora fönster upp.

I slutet av 1800-talet hade man byggt en ny kyrka och ansåg att den gamla var inget att spara på.
Det inventarier som ansågs värdefulla flyttades över till den nya kyrkan, som predikstolen, altarskåpet, dopfunten och ljuskronorna.
Församlingen hade en önskan om att använda virke från kyrkan till byggmaterial, men fick nej. Däremot fick man lov att sälja ut trävirke som bänkar och läktare. Och dörrar. Den dörr som nu finns till sakristian kommer troligen från Borgholms slott. Dock är dörren mellan vapenhuset och långhuset kvar och riktigt gammal. Virket har visat sig vara avverkat under mitten av 1100-talet

Den altarskiva som vi ser i dag är den ursprungliga, och i sakristian står ett träaltare med altarring från slutet av av 1700-talet. Under golvet i västtornet har man återfunnit ett stenhuvud som troligen föreställer Sankt Olof. Originalet finns numera i förvar på Historiska Museet i Stockholm.

Även om det alltså skett en del förändringar under bland annat 1700-talet, ser kyrkan utvändigt ut ungefär som för 750 år sedan.

Kyrkan kallas i bland för ödekyrka, en benämning som hänger kvar sedan kyrkan togs ur bruk på 1800-talet, men benämningen är felaktig då det sker en hel del aktiviteter här sommartid, både kyrkliga och kulturella. Men här sker också vigslar och dop.
Sedan 1928 sköts underhållet av kyrkan av Riksantikvarieämbetet.