Stacks Image 256067

Dalby heligkorskyrka

Dalby Heligkorskyrka är en av de äldsta bevarade stenkyrkorna i Norden – även om det finns andra kyrkor som är äldre. Den äldsta som ännu i bruk är Sankt Clemenskyrkan i Roskilde, Danmark, byggd på 1020-30-talet. Och den underjordiska kryptan i Vor Frue Kirke i Århus anses vara lika gammal som Dalby heligkorskyrka.

För några år sedan påträffade man vid Varnhem i Västergötland grunden till en stenkyrka som byggdes vid ungefär samma tid. Och Herrestads kyrka utanför Vadstena i Östergötland har rester från en tidigare kyrka från mitten av 1000-talet, men den kyrkan var byggd i trä.

Man anser att Dalby Heligakorskyrka började byggas under den danske kungen Svend Estridsens tid, år 1060, alldeles invid dennes kungsgård. Kyrkan byggdes över en gammal hednisk källa som ännu finns kvar i kyrkans förhall.
Dalby var ursprungligen ett eget stift som grundlades sedan kungen fått Roms godkännande för att dela upp Roskildestiftet i nio nya stift, varav två i Skåne – förutom Dalby även Lund. Men varför man inrättade två stift någon mil från varandra vet man inte. Annat än att det handlade om en maktkamp mellan den engelska missionen som höll till i Lund och den tyska som hade sitt säte i Dalby.
Uppdelningen i två stift blev inte heller långvarig. När biskop Egino efter bara några år fick biskopsvärdigheten i Lund efter biskop Henrik, som ska ha supit ihjäl sig, slogs de båda stiften samman, och den tyska missionen som styrdes från biskopsätet Hamburg-Bremen vann kampen.

Man kanske inte tycker att Dalby heligkorskyrka ser ut som en tidigare domkyrka, men under en tid - visserligen efter att domkyrkoperioden var över på 1200-talet - hade kyrkan faktiskt två torn, som senare ersattes med ett enkeltorn. Dessutom var det då jämfört med andra kyrkor en stor kyrka.

I en av pelarna finns en liten kolonn, inmurad i en nisch, till synes utan funktion.Det har funnits ytterligare en liknande kollon i Dalby heligkorskyrka och tillsammans symboliserade de Jakin och Boas, de två kolonner som enligt bibeln markerade ingången till Salomons tempel.
En liknande kolonn finns Hildesheims domkyrka, i Niedersachsen nordvästra Tyskland och förmodligen kom byggmästaren därifrån. Hildesheim är berömd för en enorm ljuskrona som tillverkades på 1000-talet, och av en gammal anteckning framgår att en likadan funnits i Dalby.

Till kyrkan hörde också ett Augustinerkloster, men av den äldsta kyrkan återstår bara ett murparti i den södra mittskeppsmuren.
På 1200-talet fick kyrkan torn, först alltså två stycken som revs senare samma sekel och ersattes med det nuvarande. Det välvda kapellet som finns under det nuvarande tornet har sin förebild i Lunds domkyrkas krypta, och har troligen hyst särskilt värdefulla reliker, kanske delar av Kristi kors.

Kyrkan förblev viktiga under hela medeltiden, och den danske kungen Harald Hein, som dog 1080, begravdes i Dalby. Men kyrkan har förändrat utseende många gånger sedan dess. Kyrkan har härjats av eld, torns raserats och murar rämnat. Bland annat rev man på 1600-talet koret för att få sten till Malmö fästning.

På mitten av 1700-talet rasade de östligaste valven i mittskeppet och sidoskeppen. Dessutom saknas det gamla koret. Kyrkan var alltså på 1100-talet och 1200-talet betydligt större än den är idag.

Altaruppsatsen gjordes 1758 av Johan Ullberg. Han gjorde året innan en liknande tavla för Verums kyrka, och spiralkolonnerna med slingrande vinrankor, kvinnorna som representerar kärleken och hoppet samt änglarna med palmblad känns igen från Verums kyrka. Ullberg skapade många arbeten till kyrkor inte bara i Skåne utan även i Västergötland och Småland, men även om vi idag kan uppskatta hans arbeten, har det inte allts varit så. När domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin i början av 1900-talet besökte en kyrka ansåg han visserligen att altaruppsatsen hade ett historiskt värde, men den röjde; ”liksom alla Ullbergs arbeten en bedrövlig brist på konstnärlig sans hos sin upphovsman”. Och Wåhlin liksom hans företrädare Carl Georg Brunius, dömde också ut altaruppsatsen här i Dalby kyrka. De ansåg båda att den var; ”så illa tecknad och så uselt utförd, att en liten landsortskyrka skulle därav vanprydas”.

På ena väggen i kyrkan sitter en Sankt Olof-staty, en snidad träskulptur som troligtvis är tillver­kad i Tyskland vid början av 1500-­ta­let. Sankt Olof var under medeltiden ett av Skandinaviens mest populära helgon, och avbildas ofta, som här i dalby med foten på ett odjur, symbo­liserande ondskan.

Korstolen i Dalby kyrka är från 1400-talet, snidad i mjuka former med gavelpartierna dekorerade med djurhuvuden.

Dopfunten har tillverkats av skickliga stenmästare i mitten av 1100-talet, och är ovanlig inte bara på grund av sin ålder, utan också för sin storlek. Den är större och högre än vad som var vanligt för tidigmedeltida dopfuntar i Skåne och Danmark. På dopfunten finns en större scen som återger Jesu dop. Jesus framställs här naken med vågor som omsluter kroppen, och han omges på den ena sidan av Johannes döparen och på den andra av en ängel.
En text på latin betonar förbindelsen mellan dophandlingen och Kristi offerdöd på korset. Kanske har dopfunten ursprungligen stått i kryptan - det som tidigare var förhåll till kyrkan.

Orgeln i Dalby heligkorskyrka byggdes 1960 av A Mårtenssons Orgelbyggeri AB i Lund, och ersatte den en orgeln från 1884. Den tidigast kända orgeln i kyrkan fanns på plats under första halvan av 1800-talet.

Som den äldsta skriften i Danmark räknas den så kallade Dalbyboken, som dateras till andra hälften av 1000-talet. Boken tillhörde Dalby heligkorskyrka men förvaras nu i Danmarks kungliga bibliotek.