Stacks Image 319351

Riddarholmskyrkan


Riddarholmskyrkan, som är en kunglig begravningskyrka, uppfördes ursprungligen till det Gråbrödrakloster som Magnus Ladulås grundade år 1270, och kallades då Gråbrödrakyrkan.
Den var då ganska enkel i sin utformning, bestående bara av två skepp, inga glasmålningar och inget torn.
Det är också Stockholms enda bevarade medeltida klosterkyrka.

Gråbrödraklostret stängdes 1527 i samband med reformationen och kyrkan blev då protestantisk. Övriga klosterbyggnader revs under 1600-talet, endast rester finns bevarade. Men Riddarholmskyrkan växte – och förändrades ända in på 1800-talet.
På 1580-talet, under Johan III´s tid tillkom den rika dekoren. Kungen bröt medvetet eller omedvetet mot Fransicanernas outsmyckade fattiga ödmjukhet.

Altaruppsatsen är utförd i slutet av 1670-talet av bildhuggaren Peter Schultx, efter ritningar av Nicodemus Tessin den yngre, men förenklades i början av 1800-talet. Vem som målade altartavlan är okänt.
Altarskivan har så kallade invigningskors från medeltiden samt en relikgömma, har troligen hört till Riddarholmskyrkans ursprungliga medeltida högaltare, vars rester finns bevarade under trappan framför det nuvarande altaret.

Redan innan kung Gustav II Adolf begav sig ut i krig i Europa hade han givit order om att låta bygga ett gravkor år sig - utifall han inte skulle komma tillbaka levande från fälttåget.
Han stupade dock fortare än någon väntat sig, och den döde regenten fick vänta två år innan gravkoret stod färdigt och han kunde begravas under värdiga former.
Sedan dess har samtliga svenska regenter fram till 1950 då Gustav V begravdes här, fått sin gravplats i Riddarholmskyrkan, med undantag för drottning Kristina som ligger begravd i Rom.
Här vilar också - enligt traditionen - några medeltida kungar – som Magnus Ladulås och Karl Knutson Bonde. Sammanlagt 15 monarker har sin gravplats här, fördelade på tre gravkor: Det Gustavianska, det Karolinska och det Bernadottska.
Här vilar även ett stort antal tal regentgemåler, prinsar och prinsessor.

Det finns också fem gravkor som inte är kungliga, fördelade över olika adlesätter.
De Torstensonska, Wachtmeisterska och Lewenhauptska gravkoren finns norr om mittskeppet. Och de Banérska och Vasaborgska finns söder om mittskeppet.

I mitten av koret finns den så kallade Färlastenen som daterar sig till 1300-talet. Enligt traditionen ska stenen tillhört riddaren Karl Nilsson av släkten Färla, som år 1381 blev dräpt av Bo Jonsson Grip vid högaltaret här i Riddarholmskyrkan.

I Riddarholmskyrkan återfinns heraldiska vapensköldar för alla avlidna serafimerriddare.
I samband med den en timma långa särskilda serafimerringningen på riddarens begravningsdag överförs skölden från Serafimersalen på kungliga slottet hit till kyrkan.
Dock gapar några platser tomma. Det gäller för Rumäniens hatade diktator Nicolae Ceausescu, som blev serafimerriddare vid ett statsbesök i Sverige 1980, och även för Benito Mussolini.
Där står istället “Sköld Målas ej”.

Efter ett åsknedslag i tornet den 28 juli 1835 störtade tornspiran samman och klockorna föll ned från sina ställningar. När tornet byggdes upp igen tillkom gjutjärnsspirorna med konstnärlig utformning av skulptören Erik Gustaf Göthe.
En av de ursprungliga hörntornens spiror från 1830-talet står numera uppställd utanför Tekniska museet i Stockholm.

År 1807 upplöstes församlingen och kyrkan är sedan dess främst en grav- och minneskyrka, som förvaltas av Riksmarskalksämbetet och Statens Fastighetsverk.
Under sommarmånaderna är kyrkan öppen som museum, samt bland annat vid konserter och serafimerringningar. Den enda gudstjänst som hålls här är den årliga julotta som sedan 1900-talet arrangeras av Stockholms Scoutkår.