Stacks Image 281763

Sankt Pers kyrkoruin, Sigtuna

Väster om den medeltida stadskärnan i Sigtuna ligger resterna av Sankt Pers kyrka, som stod färdig omkring år 1100, ungefär 100 år efter att staden Sigtuna grundats.
Sankt Pers kyrka anses enligt traditionen ha varit ärkestiftets domkyrka innan man flyttade över till Gamla Uppsala i slutet av 1100-talet. En annan sägen menar dock att kyrkan varit en kungsgårdskyrka, och alltså byggd av och för kungen. Under medeltiden var Sankt Per sockenkyrka för de kring staden liggande bondbyarna.

Under den tidiga medeltiden hade staden inte mindre än sju kyrkor med tillhörande kyrkogårdar. Alla dessa utom biskopskyrkan låg i samma område av stan.

Troligen uppfördes kyrkan i två etapper. Den östra delen med kor, mittorn och mittskepp uppfördes först, och långhuset samt västtornet tillkom senare.

Trots att arbetet pågick under lång tid blev kyrkobygget ändå aldrig slutfört, men hur grunden var tänkt att anläggas kan man ännu se utanför kyrkan. Den nuvarande utformning stod färdig först i början av 1200-talet, då det ståtliga tänkta västverket med bland annat två torn hade reducerats till endast ett torn. Samtidigt byggdes långhuset i två skepp med valv och pelare.

Man dock upptäckt att särskilt de fint huggna pelarbaserna varit avsetts för någon annan byggnad, men slutligen hamnat i Sankt Per.

Det fanns en så kallad emporvåning i västtornet, och trapporna på båda sidorna upp till denna våning är delvis bevarade.

Kyrkan har stått som ruin efter en brand på 1600-talet.

En runsten som står inne i kyrkan användes fram till 1612 som tröskelsten i den västra dörren till kyrkan. När man skulle anpassa stenen till andra golvhällar höggs den till, och en del av skriften är därför borta. Dessutom har den blivit kraftigt nött. Därför kan vi idag bara utläsa att stenen restes av Torbjörn till minne av dennes bror Esbjörn. Dessutom berättar stenen att de är Dyrvers söner.
Men där är betydelsen oklar.